I bland kan jag få lite dåligt samvete för att jag typ aldrig mår dåligt men varför det igentligen?
Jag är inte speciellt snygg,(söt) har inte någon kropp som någon annan skulle önska sig eller en lägenhet som är inredd som jag vill för man inte har råd( allt detta är sånt som igentligen inte är viktigt).
Men shit vad jag är lycklig, jag vill inte vara någon annan än mig själv och den driv kraften gör mig bara till en fin och förhoppningsvis stark kvinna med stora ambitioner av mig själv.

Jag är sjukt stolt över min prestation i skolan som inte är den bästa men även inte det sämsta jag gjort och så otroligt fina och älskvärda vänner runt omkring mig och inte minst min bästa bästa vän Kristian som alltid finns där för mig och stöttar mig och tar ner mig på jorden när det blir lite för mycket Jessica av det hela (fäller en liten tår) Han har inte något ont i sig och jag förstår inte hur man kan vara som honom, han är helt perfekt för mig och när jag inte är med honom så tänker jag på honom nästan jämt och jag skrattar jag är arg jag gråter och ibland till och med hatar jag honom men det gör inget för han är perfekt för mig:)

(någon ängel har lagt sina vingar på honom och jag är den som får krypa under).

Underbar Familj och syskon och min syster hmm starkare med åren tillsammans och deras och min fina guddotter leja.. asså ett barn lever man för..
Varför är mitt liv så bra och fantastiskt?
Det är det och kommer förbli det så länge jag känner att det är det för man ser inte det negativa runt omkring en om man har den synen på ens liv. Allt kommer verkligen från insidan.

Sen finns det männsikor som inte riktigt passar in i min värld sådana som alltid ger negativa kommentarer eller aldrig kan säga något posetivt..Ahh jag kan bli galen på människor som inte gör sitt bästa för att andra ska trivas och njuta i deras tillvaro man vill ha det man ger. sådana människor som gör andra personer illa fast på något sätt vet dem inte om det och dem förstår nog inte riktigt hur elaka dem är. För vem vill vara elak? Har hört många historier i mina år om hur folk har blivit behandlade och jag undrar kan man förlåta hur mycket som helst?

Jag säger bara en sak man har bara ett liv i denna värld och jag tänker leva den som att det var det också!

Oj så långt det blev orkade ni läsa:)

Sov gott det ska jag och drömma om Grekland på måndag